"Det jag skulle vilja säga till min människa är att hon måste låta mig lära henne saker också. Det är min tur att visa henne livet ur mina ögon. Jag vill att hon ska få följa med på mina äventyr och att hon ska få vara en del av mina drömmar. Hon har gett mig så mycket och nu är det min tur att ge tillbaka. Jag vet att hon blir orolig ibland för att jag ska falla tillbaka i gamla mönster. Men hon måste bara våga lita på mig. Hon ska inte kolla bakåt för att se om jag följer efter. Hon ska känna det."
Ur Olines och Kalles dialog 27/8-14
I flera års tid hade jag följt Oline och hennes hästar. Hon hade en ponny vid namn Vitnos som var så otroligt lik Kalle på sin personlighet. Lat, mer omotiverad, matfixerad, envis som få och sa gärna till när saker och ting inte passade. Oline är djurkommunikatör och kan genom "tankekraft" föra en dialog med djuren. Nog många som redan stoppar där och bara "Sånt där tror jag inte på!". Nej vissa är troende och vissa inte, helt okej! Jag har iallafall följt henne så länge och litar på 110% på henne och hon har även massvis med andra nöjda kunder. Och det bandet hon hade till Vitnos är bland det finaste jag sett. Tyvärr håller hon inte på längre, inte med hästar heller vad jag vet då hon fick ta bort Vitnos i fång tyvärr.
Texten ovanför är från dialogen hon hade med Kalle och
HÄR kan ni läsa hela texten. Nu känner ni inte Kalle som jag gör men
varenda ord i denna texten är han. Det är så mycket som stämmer in på honom på pricken, och det hade hon inte kunnat veta om hon inte känt honom.
T.ex det där uppe "Jag vet att hon blir orolig ibland för att jag ska falla tillbaka i gamla mönster." Det är faktiskt en av mina största rädslor med Kalle eftersom jag inte kommer vara vid hans sida hela tiden de sista åren för jag ska flytta och plugga. Att jag kommer hem och Kalle har förändrats, han har blivit den Kalle som han var när jag fick honom och det var en ensam och rädd själ som inte visste vad han gjorde på jorden, han sa förlåt för att jag finns. Det är jag rädd för, att någon kommer begränsa honom för han är en av världens snällaste själar och skulle lätt kunna bli "tämjd" och "ge sig" om någon skulle tagit på sig ledarrollen och "vunnit över hästen", som så många säger, som också är så himla felfelfel.
Så nu tänkte jag skriva 4 saker som Kalle faktiskt lärt mig sen jag fick honom 24 april 2012.
- Att jag ska gå min egna väg och inte bry mig om vad andra tycker och tänker
"Något annat jag vill säga henne är att hon ska inte vara så rädd för hur hon ser ut i andras ögon. Hon ska lita på att människorna och djuren som är runt henne är det för att dom vill vara med henne. För att hon är en fantastisk individ som sprider glädje runt sig."
Jag störtbölade när jag läste denna text och jag gråter nu när jag går tillbaka och läser det igen. Jag har alltid varit väldigt "I don't care" när det kommer till vad folk tycker om mig, vad de säger om mig osvosv. Men undermedvetet tror jag i början att jag kanske brydde mig lite? Jag vet inte eftersom det undermedvetna vet man inte haha. Men han har verkligen lärt mig detta ännu mer än hur det var innan! Jag bryr mig nu ännu mindre om vad folk tycker om mig och kör alltid mitt egna race och honom har jag verkligen att tacka så mycket för det. Han har gjort mig så mycket starkare, för han finns ju alltid där, sviker än aldrig.
"Hon behöver inte försöka passa in i ramar eller följa andras vägar. Hon har sitt eget sätt och jag vill att hon ska våga leva efter det fullt ut. Jag vet att det är svårt och jag vet att hon har kommit en lång bit på vägen. Men det är en bit kvar, och jag kommer finnas vid hennes sida hela vägen. Hon kan luta sig mot mig när det blir jobbigt, precis som att jag kan gör detsamma mot henne när det blir jobbigt för mig. Vi har varandra och det är allt som betyder något, åtminstone för mig."
- Att leva i nuet
"Jag har lärt mig så mycket av tiden som har varit, framförallt har jag lärt mig att vara just här och just nu. Att njuta av livet och allt det har att erbjuda. Allt från vackra blommor till snö som faller från himlen till min människa."
En sak jag fortfarande kan ha svårt för ibland men blivit betydligt bättre på. Bara dem senaste månaderna har jag gjort ett stort kliv framåt här. Ta dagen som den kommer och försöka att inte älta så fantastiskt mycket. Lev idag och ta nästa dag imorgon.
- Att vara tacksam för små saker
"Jag är tacksam för så många saker. Tacksam för att jag aldrig är tom i magen eller torr i munnen. Tacksam för att jag har en flicka som finns med mig i både med- och motgångar. Tacksam för att jag har fina vänner i alla olika former och storlekar. Ja, det finns mycket jag är tacksam för, men allra mest är jag tacksam för att jag fått leva just det livet jag har levt."
Försöka att alltid tänka på de saker man är tacksam för, om de så är stora eller små saker. T.ex när man har en lite sämre dag, försök tänka på 5 saker som du är otroligt tacksam för, det brukar alltid kännas bättre då.
- Slappna av
"Trots att jag tidigare har haft det relativt tufft så skulle jag inte vilja ha eller göra något annorlunda. Utan det förflutna hade jag inte varit den jag är idag. Och vem är jag idag? Jag är en stark, modig och lycklig individ. Jag tar för mig av livet och älskar att lära. Jag kan se det vackra i det fula och det enkla i det tuffa. Jag är fylld av ett lugn och det är en oehört skön känsla efter att ha levt med en ständig oro tidigare."
Jag har alltid varit en relativt ostressad människa och gjort allt i sista sekund. Men älta kan jag göra rättså mycket och när man gör det så är det svårt att slappna av, speciellt på sista tiden har det varit massa tankar fram och tillbaka för det som har hänt och så. Inte kunnat slappna av riktigt. Såklart har ju detta och göra med vad man går igenom och var man är i livet men när jag är med Kalle så försvinner allt det. Jag slappnar av, lever just för dem timmar och minuterna och det är jag så tacksam för. Att när jag är med honom så känns allt bara bra och jag glömmer bort allt det andra för ett tag och kan slappna av riktigt.
