Det är några av mina läsare som ville att jag skulle berätta varför jag började (eller ja, man gör ju inte NH, det är ett tankesätt) tänka mer NH, eller hur man säger hehe. Varför jag började med trickträning, rida löst osvosv.

 

I hela mitt liv så har jag hållit på med hästar. Min mamma hade häst när jag föddes. När jag var 6/7 år började jag på ridskola. Gick där tills jag fick Kalle i april 2012. Och jag har aldrig varit så lycklig när jag slutade haha. De sista åren där var så tråkiga. Såg inte fram emot att rida, varför? Jo för det ända vi gjorde var att rida med sadel och träns i ridhuset. Min dröm var redan då att bara kunna släppa en häst på en äng barbacka i repgrimma.

 

Dressyr, markarbete, hoppning (hoppning gör vi, fast kravlöst, bara kubbar runt överallt haha) har aldrig varit något för mig egentligen. Att jobba hästen med bett osv tyckte jag inte alls var konstigt då, för alla andra gjorde det. Tyckte alla hästar om det? Nej, men det sket de i ändå. (obs! tycker inte illa om er som använder bett, fortfarande hehe)

När vi hyrde hästar på ridskolan så tog vi alltid av sadlarna, körde gymkhana, red baklänges, ja gjorde allt sånt crazy (som vi iaf kunde göra i ridhuset hehe) som man kunde göra, då mådde jag bäst, för då kunde jag släppa Jack (min favorit på ridskolan sen den dag han kom, v.i.f gubben <3) och bara racea runt där. Han behövde inte jobba, inte gå i samlat eller tänka på något annat utan bara ha kul.

 

När jag fick Kalle så gick min dröm i uppfyllelse, en egen ponny, helt otroligt. Då fortfarande visste jag inte annat än bett och sadel, jobba honom genom att kröka på nacken osvosv. Red så lite mer än ett år, förra sommaren/höst så kom de stora förändringarna. Jag använde kanske sadeln 5-10 ggr på hela sommaren och mindre och mindre bett. Vi sprang löst på stallplanen och hade allmänt kul. Sen i höstas så bestämde jag mig för att sluta med bett på honom, varför? För att varken jag eller han gillar det och behöver inte det, så what's the point? Och ja, jag jobbar Kalle, men inte på det sättet alla andra jobbar med sina hästar. Kalle jobbar när vi är ute på ängarna och racear, han jobbar när vi hoppar och han sänker nacken när han själv vill det (kan ibland fråga honom om han vill och berömma osv). Man behöver inte bett för att hästen ska jobba, kröka på nacken är inte jobb egentligen, det ska komma bakifrån.

Nu gör jag det, släpper min ponny på ängarna barbacka med repgrimma, och det är världens bästa känsla. Jag bara rider runt och har kul. Bygger upp relationen springer runt i skogen lösa och bara lever livet.

 

Sååå tillbaka dit när mitt tänkande om hästarna förändrades, det förändras hela tiden men sommaren 2009 då fick jag upp ögonen för Natural Horsemanship. Sen 2012/2013 förändrades det otroligt mycket. Även nu, varje dag så förändras det. Varför det ändrades är rätt så självklart. Så naturligt som möjligt för hästarna, jag ser Kalle som min bästa vän, inte min häst. Jag vill att vi ska stå på samma plats i vårt förhållande (menar då att vi ska kunna bestäma saker tillsammans och kunna säga både ja och nej till varandra) och lita på varandra. 

 

Måste bara tacka Josäfin och Oline. De har hjälpt, och hjälper mig fortfarande med deras fantastiska texter och åsikter osvosv! Om det inte skulle vara för dem skulle jag verkligen inte stått där jag står med Kalle idag. Absolut inte om betten, skulle nog inte ridit helt bettlöst nu om det inte vore för dem. Kalle har varit bettlös i 4 månader och 6 dagar nu!! Woopwoop haha ;)