Tränade för andra gången idag på att han skulle gå löst i skogen. Han var sååååå himla duktig! Han är ju inte värsta mastern och kommer inte hela tiden när jag ropar på honom direkt he he he :') Men de var några få gånger jag fick gå och hämta honom (han gick inte iväg eller något, utan han stannade och åt i ungefär 20 år) och detta var där de var väldigt tätt med grönska och grääääääs. Men han var sååååå glad! För han var så nöjd, han var så nöjd över att han fick gå alldeles själv och äta haha. Han lyste av lycka och han ögon sprulade hihihihi. Två ggr så började han även galoppera, va? Den lata ponnyn Kalle? Haha ja, han var så glad!! Första gången var de för att jag började springa så han började trava och då fick han värsta rycket och började galoppera (slänga på huvudet och sånt som han alltid gör, andra och sista bilden) så söt!! Sen så gick vi lite till, sen stannade jag och gav honom lite klapp och godis sen for jag iväg och då (när han hade tuggat en tugga haha) for han efter mig i galopp åh hihih söte!!! Även när han kom för långt bak (när han inte åt gräs haha) så travade han ifatt mig hihi. På vägen hem lät jag honom gå först och gå lite var han ville (jag gick då bakom) och då började han trava lite (var väldigt nära hem) men jag bara prooohhh (ja hahah asså ja ni fattar) och han bara tvärstannade och väntade på mig/vände och bara "vad?" åh asfjanfandlansd, ponnyn som är väldigt rädd/ledsen när han är själv typ och gnäggar och sånt, han sa ingenting och tyckte de var så skönt och trivdes verkligen!!

Att han inte lyssnar alltid när jag ropar på honom (när han stannar och äter riktigt gott gräs som man inte får missa..) eller stannar och äter jättemycket så jag behöver gå och hämta honom ibland de gör inget. För han kommer alltid äta, och de vet jag, jag kommer aldrig kunna få bort det, för han är ett sånt otroligt matvrak och mat betyder typ allt hehe.. så om jag skulle tagit väck det beteendet/sagt till honom varje gång m.m så skulle han inte uppskattat promenaderna lika mycket och vara så lycklig som han var nu, men förminska betendet, eller ja, rättare sagt att han vet att han kan ta tuggor när vi är ute men han behöver inte stanna och stå där i hundra år, han är liksom trygg med det, han vet att han kan äta och han behöva inte stressa med det. Sen ska jag försöka lära honom att äta på min signal, men nja, vet inte haha. Men jag är bara så lycklig nu för han var så lycklig under denna promenad, för han fick vara "fri" och jag litade på honom hela tiden. Han tänkte inte springa iväg eller vända hemåt, utan han tyckte det var jätteskönt. Tror att detta kommer utveckla vår relation jättemycket, det är en helt ny värd för honom, och för mig.

 

Nu måste jag göra läxa. Denna dagen har varit så sjukt bra, har fått en riktigt fin sak som jag ska visa så snabbt jag kan hihi och man har såna underbaringar som vänner oxå och även finaste läsarna ❤, xoxo