En del datum har jag inte skrivit ut, meeeeen ja, 3 ggr i rad på hoppträning, 2 ggr på en vecka (södra ringvägen + med hunden), 3 ggr på 2 veckor och lite blandade fula hahahah. Första är den med Linneus och mig, när vi red två hahahhaha dog lite där kan jag säga. Men nu tror ni väl säkert att Kalle är världens dumaste och jag är världens dåligaste hahahahahha, meeeeeen så är de då inte (världens dåligaste är jag säkert hahaha), vi har bara väldigt mycket otur hahahah och tar väldigt många galna chanser kan jag säga :')))))))) Och ja, dagens avramling ser ni längst ner, det hände jao, otur lix, tygeln lossade? wtf lix hahah. Ska oxå stå nära* på sista meningen ;)

 

Men jag har haft väldigt tur i otur med mina avramlingar, varken jag eller Kalle har skadat oss, på någon av dem. Så jag tänker lix, när kommer den avramlingen då jag bryter alla ben? hahahah :'D Den värsta är ju helt klart när hunden jagade honom, aldrig varit så rädd i hela mitt liv, och den blicken som Kalle gav mig, han ville komma till mig <3 men hunden vallade honom och gick till attack så han sprang iväg, men sen måste han har sprungit in på en tomt (vi var mitt ute i skogen, men man kan komma ut till en liten väg sen och där är några hus sen skog igen) och då har mannen där fångat honom. Och jag kubbade hela vägen, jag grät inte då, jag var så jävla orolig så jag visste inte vad jag skulle göra. Sen såg jag han komma med Kalle och hunden skällde jättemycket, men Kalle brydde sig inte då, för han höll i honom, sen fick jag Kalle och då började jag gråta som fan. Kalle hade inte en enda skråma och han hade inte fastnat på tyglarna (han hade hacket oxå) eller något. Så jag kramade honom, och han bara typ "vad? en vanlig vardag i mitt liv" hahaha, han brydde sig verkligen inte om vad som hade hänt, men han var inte ett dug rädd mot hunden, för jag stod med honom. Sen hoppade jag upp och allt och ägaren till hunden kom och bad om ursäkt och ja allt sånt. Red sen hem och Kalle var som vanligt. Varje gång jag berättar detta så börjar jag gråta, det gör jag nu oxå, det var en av de, nej det var den värsta kvarten i hela mitt liv.

Och att han stannade flera gånger och bara kollade på mig när jag ropade, jag såg verkligen på honom att han ville komma till mig, men det gick inte, åh min kille <3 annars när jag har ramlat av alla gånger ute så har han aldrig sprungit iväg, han har tvärstannat och gått fram till mig och luktat, typ som "vad gör du där nere?" hihi, min älskling <3 

 

lång text jao, men nu vet ni det!! xoxo